Jag har om några dagar varit singel i exakt ett år, efter att ha avslutat ett långt och inte direkt så bra förhållande. På dessa månader har jag utvecklats, blivit stark, fått fler roliga och galna minnen än jag fått på år, och bara blivit så jävla glad. Det är så skönt att veta att man faktiskt kan vara det helt själv. Om man blir av med en kärlek får man absolut vara ledsen. Gråt så mycket du vill, hata personen, snacka skit om hen med dina vänner. Det är okej. Men någonstans på vägen måste man bestämma sig för att gå vidare. Man får kanske kämpa med att välja glädjen, och det kommer att komma djupa fall som gör att man trillar ner igen, men det viktigaste är att man förstår att man kan vara själv och bli lycklig på egen hand. Den du är kär i ska locka ur det mest fantastiska i dig, inget annat. Man förtjänar inget mindre än det allra bästa. Man ska få ha någon som får det att pirra i magen varje gång man får en puss på pannan. Sen får man inte glömma att man har kärlek i så många fler saker än bara en partner. Vänner, familj, intressen. Så ta hand om de du tycker om, och ta hand om dig själv.