Snart är det här. Drygt en månad kvar till studenten. Även om jag älskar gymnasietiden blir jag helt till mig av att tänka på student dagen, tänk att springa ut och vara så fri att man har alla möjligheter att göra exakt vad man vill från och med då. Jag älskar att fråga folk vad deras planer är efter för jag vet att man har hela världen öppen och är så nyfiken på vad folk har tänkt sig. Men det blir sällan några positiva svar. Inte många vill prata om att ta studenten för det ger ångest. Har säkert hört ordet ångest minst 100 gånger kopplat till att ha tagit studenten. Vilket är så synd för det kan verkligen vara världens bästa och största upplevelse.

Det är nog bara det att folk är rädda. Rädda för att inte längre ha en fast plan, ta fel beslut och göra föräldrar besvikna. Rädda för att misslyckas när de borde vara peppade på att bege sig ut och lyckas.

En sak jag reagerat på är att de flesta jag frågat ska nog alla söka in på samma fyra något program. Har inte alls hört många alternativ. Och jag tror verkligen att det finns något alla är menade att göra because we're all stars in our own way, och just därför låter det så konstigt när alla vill in på samma högrankade program. Och det slog mig att folk kanske väljer safe över passion. Vilket är helt galet för så fort man slutar satsa stort och kör på safe har man inte samma möjligheter att vinna. Men vi är kanske rädda för att förlora? Samtidigt är förlora världens bästa möjlighet för att utvecklas. Det är ju motgångarna som gör oss till starkare människor. Så varför tar vi så få chanser efter studenten?

Ibland väljer vi nog safe för att det är bekvämast och vi har aldrig tidigare gjort något jättestort utanför den säkra boxen. Har man vuxit upp och bort i samma stad i hela sitt liv kan det vara svårt att bryta sig loss och prova något nytt.

En annan sak som slog mig var föräldrar. Föräldrar vill ofta det som är säkrast för deras barn, vilket kan vara väldigt bra vissa gånger men andra gånger inte. Det kan vara svårt när dina föräldrar vill safe men du vill fearless, för vi känner ofta att vi behöver stödet från föräldrarna. Jag tror tyvärr att många föräldrar lyckas påverka sina barn mycket mer än vad dom kanske borde vid just en tidpunkt som studenten. Det är nu man borde testa sina vingar och göra det man känner för, men istället hoppar man på den utbildningen föräldrarna stöttar. Eller för att den ger mest lön och det finns bra möjligheter till jobb. 

Men att välja safe är som att välja att stanna i en box där allting är rätt tydligt men den boxen innehåller inte lika mycket möjligheter som det finns utanför boxen. Jag tror att vågar man bege sig ut och är öppen för nya saker kan vad som helst hända. Inuti den säkra boxen finns inte så mycket spännande egentligen. Välj det du VILL på riktigt och lita på att det kommer ta dig framåt och leda till nya och bättre saker. En sak jag lärt mig är att alltid lita på mina instinkter, för allt jag gjort utefter min magkänsla har visat sig leda till större saker än vad jag hade tänkt mig, och det har gjort att jag vågar lita på mig själv och att jag vet vad som är bäst för mig. Om andra inte håller med brukar jag försöka att inte låta det påverka mig för mycket även om det är åsikter från folk jag litar på. Det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika och ibland kan folk behöva tid att förstå och acceptera dina val, men du måste försöka ta hänsyn till dig själv. Våga gå emot det som håller dig tillbaka och våga välja utanför boxen.

Jag tror och har hört andra vuxna säga att när du fyllt 40 och har din utbildning, jobb och familj så spelar det inte så stor roll ifall du inte började plugga direkt efter gymnasiet. Du kan gott och väl ta något år eller fler och ta till vara på den tiden, resa och ta reda på vad du verkligen vill. Det kan nog till och med bespara dig tid då du annars kanske hoppar på fel utbildning utan att veta vad du verkligen vill och sen byter. (Vilket också vore helt okej, man måste få utforska och prova på vad som funkar för en själv)

Så mycket tankar kring studenten. Jag hoppas att ni alla bestämmer er för att våga satsa. Går efter det ni verkligen vill och litar på er förmåga. Vi är alla unga, det finns tid för att testa och göra fel. Men välj utifrån dig själv, det är nog först då vi kommer närmare möjligheten att bli the best of ourselves.