Jag tror att de som lyckas mest här i livet är de som kan ta motgångar och använda dem till att pusha sig framåt ännu mer. Se motgångar som bränsle till din eld. Ibland undrar jag om de inte finns där bara så att vi ska kunna få möjlighet att utmanas lite extra och verkligen utvecklas maximalt. 

 

När jag var yngre simmade jag ibland två gånger per dag och hade som mål att vinna SM guld. Ett mål som tog flera år, massa tid, hårt slit, framgång och motgång för att nå. Men en sak var tränarna alltid så tydliga med; det kommer att komma stunder då det inte går så bra, då det känns hopplöst och man kommer att vilja ge upp. Och dom hade rätt. Vad dom också hade rätt i, var att det är i just dom stunderna man har chansen att utvecklas. Det är när man är svagast och tar i som mest som man blir starkast. Varför väljer idrottare annars att ta sig igenom tuffa träningspass? Inom idrotten har det alltid varit så självklart, vi blir starkare av utmaningar. Vad jag har insett, är att samma sak också borde gälla i övriga livet.

 

Vi borde se motgångar som fantastiska möjligheter att göra något bättre, lära oss mer och bli starkare individer. Istället tror jag problemet är att många av oss ser motgångar som ett tecken på att något inte går. Samtidigt finns det levande bevis på att motsatsen gäller. J.K Rowling fick ta ett nej 12 gånger innan någon tillslut bestämde sig för att publicera Harry Potter manuset. USA misslyckades 10 gånger innan dom lyckades landsätta en människa på månen.  Vad tror ni hade hänt om dom inte pushat sig igenom hinder efter hinder? Dom hade gett upp två av dom mest enastående och groundbreaking sakerna genom vår historia.

 

Vill man något tillräckligt mycket tycker jag att man ska go right after it in an unstoppable manner, och se motgångar som en del av vägen dit. Kom ihåg att resan och det du blir på vägen är precis lika viktig som destinationen.

Motgångar stoppade varken USA eller J.K Rowling, så varför skulle det stoppa dig?