Intill alldelles nyligen fattade jag aldrig vad som menades med det uttjatade ordspråket 'kärlek gör en blind.' Nu fattar jag precis. Inget gör en person så önskevärd som när man inte kan få den. Han behöver inte ens vara bra för dig, it's crap. Jag blev så besviken och sviken för ett tag sen att jag ibland önska att vi aldrig träffats. Trots det kan jag ändå tvinga mig själv ifrån att ringa upp och önska att vi kan starta om igen. Pinsam confession. Men det är helt sjukt hur det funkar egentligen. Kärlek är förmodligen vår största svaghet, i varje fall min. Det kan få en att godta saker som egentligen är helt emot ens egna gränser. Jag har lärt mig att se saker utifrån när det händer. När man är i en sån situation, där man vet att något inte är bra men man ändå inte kan motstå - det sista man ska göra är att blanda in sina känslor. Se det hela kliniskt, ta en bästa-väns-perspektiv, titta utifrån. Kolla på faktan av vad du är värd och om personen lever upp till det. Om han eller hon inte gör dig glad som en prinsessa - lämna. Skit fullständigt i hur du känner eller hur svårt det är, det hör inte till. Det är så himla lätt och för det mesta rätt, att följa sitt hjärta, men ibland är det det värsta man kan göra. I vissa fall kan det bli rent utav farligt. Den här bilden togs under en helt tokigt romantisk vecka i New York, kanske utav de gladaste dagarna i mitt liv. Två veckor senare var det inte vi mer. Man vet verkligen aldrig vad som kan hända, och det är därför man alltid måste älska sig själv först. Du kan aldrig styra över vad folk gör mot dig, men du kan alltid bestämma vad du väljer att acceptera och inte. The best and nothing less.