Jag hade en fantastiskt bra helg i Danmark! Min kusin konfirmera sig, vilket i Danmark är nästan lika stort som att bli gift. Man är till och med ledig från skolan dagen efter och blir firad med otroligt mycket tam tam. Det var jätteroligt att äntligen få vara med om för jag har hört om det sen jag var liten men valde att inte konfirmera mig och missade hela karosellen. Det var massa god mat och långa tal och min 14åriga kusin var otroligt vacker, och nu väldigt mycket rikare än vad jag är! Mamma valde att göra en lovebomb till henne och jag hjälpte till att dela ut färgglada lappar till varje bord där man själv fick skriva 1-10 ord om saker man beundrar i vår fina tjej. Vi samlade sedan alla komplimanger i en fin ask som blev en del av konfirmationspresenten. Så gullig tanke tycker jag. Och det fanns så mycket bra att säga! 

Vad som hände efter festen på hotellrummet var faktiskt att jag fick en panikångest attack för första gången, kan väl säga att man lär veta om man varit med om det innan eller inte. Trots att det var bra med luft i rummet kändes det som att jag inte kunde andas och grät hysteriskt i en halvtimme. Jag kände mig så otroligt utömd på energi och som att inget spelade någon roll. Det är verkligen inte jag att vara så. Studenten är så needy nu, och att ta ett upphåll ifrån att plugg och prestation. Jag ser fram emot att ha tid för mig och göra saker för att jag vill och inte för att jag måste. Och bo på Hawaii och jobba på en gård och leva the simple life och bry sig om det som betyder. Jobba 4-6 timmar, surfa efter jobbet, ta en froyo som efträtt, skratta med min bästis, se nya ställen. Ta dagen som den kommer. Stunta i all prestige och stress. Vi är så uppslukade av att vara bäst i alla test. I'm out of it.